Väsmanbygdens Nyckelharpsgille

En liten berättelse om hur gillet har kommit till!

Trots att den moderna, kromatiska, nyckelharpan utvecklades redan på 30-talet, så dröjde det ända till 60-70 talen innan något genombrott kom. Här i Ludvika-trakten dröjde det ända till 1980-talet innan det blev något intresse. Långt tidigare fanns dock här en spelman som spelade på silverbasharpa. Han hette Einar Åsberg och var riksspelman på det instrumentet. Han var under många år ett begrepp när det gäller att deltaga i kulturprogram på Gammelgården i Ludvika. Den gamla traditionen här i Ludvika-Grangärde var folkmusik på fiol och dragspel. Man visste ju att nyckelharpan var mycket populär i Uppland, och Erik Sahlström blev känd och hans musik uppskattad.

Det måste dock till något extra innan nya aktiviteter kommer igång. Det som hände var att det flyttade hit en ung person från Stockholm som spelade Nyckelharpa. Han heter Pär Frejd. Han samlade några intresserade och startade en byggkurs. Det var 1975-1976. Ungefär samtidigt hade Esbjörn Hogmark flyttat hit från Uppland. Han visade sig vara den verkliga eldsjälen för att få igång nyckelharpspelet här. Han tog initiativ till flera byggkurser som han ledde. Det byggdes ca 20-30 st harpor under hans kurser (troligen fler). Han startade även spelkurser som han ledde. Det dröjde inte länge förrän de som kommit längst i konsten att spela började träffas regelbundet och spela. Det var Axel Eriksson och Sven-Anders Persson. Gruppen ökade ut sig, och ganska snart var det ett tiotal "blivande" spelmän- och kvinnor som träffades en gång i veckan. Den lokal som användes var Domus Resturangen efter stängning.

Efter en tid så tyckte man att det skulle vara dags att bilda ett spelmanslag. Det utsågs en interimsstyrelse som kallade till ett första möte den 29 september 1985. Den första styrelsen valdes, och förslag till stadgar godkändes. Vid ett senare möte beslöts att föreningen (spelmanslaget) skulle heta "VÄSMANBYGDENS NYCKELHARPGILLE".

Som mest har vi varit 20 medlemmar i gillet. Idag är vi ca 14 aktiva medlemmar. Vi vill gärna fylla på med nya, gärna unga, och vi hoppas att flera blir intresserade. Någon ny förebild, i likhet med Åsa Jinder skulle vara bra! Eftersom det byggdes så många harpor här under 80-talet och i början av 90-talet, så kan man utgå från att det hänger många, som inte används alls eller väldigt lite! Vi träffas varannan vecka, på tisdagar i Harnäs IF:s lokal för att spela tillsammans. Vi har varit, och är, anlitade i olika evenemang i Ludvikatrakten, men även på andra orter i Dalarna. Vi försöker att så mycket som möjligt att deltaga i spelmansstämmor med uppspelningar och även spela till dans.